Återvunnet mode

Minns ni 90-talets mode. Man hämtade inspiration från tv-serien Vänner och från Melrose Place. Luggen och de minimalistiskt skurna kläderna var på modet. Det skulle vara enkelt och sparsmakat. Elegant. Calvin Klein. Filippa K. Svarta och vita skalor. Men så fanns det en grupp människor som nästlat sig in i kulturens finrum via köksingången. Eller om det var via MTV. Det var grunge-banden. Med dem kom en kläd-kultur som krockade tvärt mot vad som var det korrekta modet. High fashion fick en kaxig lillasyster.

Nedärvt och bylsigt

De stora modehusen i Europa hade plötsligt en oväntad filial i Oregon och Washington på amerikas västkust. Rockband som Blind melon, Pearl jam och Nirvana var förebilder för ett mode där utanförskapet och fattigdom var i centrum. Stickade och bylsiga koftor som gärna satt fel, tillsammans med kängor av alla slag, svarta jeans. Som grunge-rockare skulle man bära modet mer som en livsstil än som en klädstil. Håret var rufsigt. Kläderna var inte sällan köpta i second hand-butiker eller ärvda av vänner eller föräldrar. De symboliserade starkt ett avståndstagande till det döende yuppie-modet med sina kostymer och bakåtkammat hår.

Ironiskt mode?

Det är ganska ironiskt att det idag, nästan tjugo år senare, är det dagens yuppies som klär sig i dessa grunge-kläder. Skillnaden är att det är mode mer än vad det är livsstil. Saker och ting har alltså förändrats. Det är den nya eliten inom media och reklam som har skägg och rutiga skjortor. De som tar grungen till en ny nivå är dagens hipsters. De bär garden girl trädgårdsbyxor och en plommonstop till klubbkvällen. De odlar egna höns och tjänar skitmycket pengar på andra företags intresse att vara som dem.